När jag var fem år ville jag starta konditori, Hjärtgullan. Jag bakade ofta och älskade att vara i köket. Ett år senare fick jag diagnosen Glutenintålerans. Jag förstod inte vad det innerbar och det var tur. Hade jag förstått hade jag kanske slutat baka och bara gett upp. Nu fortsatte jag istället, med lite större utmaning, stöttande föräldrar och ett helt nytt liv framför mig. Den här bloggen kommer handla om mitt liv som glutenintålerant. Jag kommer lägga ut recept, bilder och massa annat kul! So enjoy!!
Det var mitt absolut första inlägg i bloggen. Haha kolla felstavningen på glutenintolerans 
Jag har bloggat i snart två år. 598 dagar för att vara exakt 
Jag har fått så sjukt mycket feedback om man jämför med hur länge jag har haft min blogg. Jag minns så tydligt den första artikeln om bloggen, den var för tidningen bulletinen. När den tidningen damp ner i brevlådan, då var jag jäkligt stolt! Har för mig att jag rev ut den och satte upp den på kylen ;D Sedan dess har jag varit med i KP, Allt om mat, Lilla aktuellt, Lilla stockholmsbladet, Allergia, Bulletinen (igen ) SvD och Tv4-nyheterna. Det är ingen dålig lista det
Bloggens genombrott var nog vid KP Det var då läsarsiffrorna steg och jag plötsligt hade en ”känd blogg”. Sen var det SvD, Lilla aktuellt och Tv4-nyheterna de som höjde siffrorna mest, men KP var liksom porten , från att ha haft en blogg som inte bara var en liten obetydlig blogg bland flera 1000 andra, till en blogg som var värd att skriva om.
Jag har skrivit över 500 inlägg i den här bloggen. 528 för att vara exakt Det är helt sjukt, 528 jobbade inlägg om hur det är att leva som glutenintolerant. Det är det inte många som kan skryta med här i livet . Jag har pumpat in så mycket information i bloggen, börja kolla i arkiv, det finns sjukt mycket att läsa! Skulle säkert bli några 100 sidor om man tryckte upp den som bok
Sedan december förra året har jag haft över 150 000 träffar på min blogg. Det är för mig helt sjukt! Jag har fått flera tusen gulliga kommentarer, minns särskilt en mamma som skrev till mig och berättade att hennes 4-åriga dotter just hade fått diagnosen celiaki och att dottern var så ledsen. Sen hade mamman hittat min blogg och på så vis visat sin dotter att hon inte var ensam. De hade gjort till en tradition att varje kväll läsa min blogg som godnattsaga. Det värmer så mycket i hjärtat att få kommentarer där folk berättar hur jag har hjälpt de och hur de inte känner sig ensamma längre. Det var det som jag tyckte var jobbigast när jag fick min diagnos. Det kändes som om jag var ensamast i världen, som om ingen annan hade det som jag. Jag är så sjukt glad att jag har kunnat hjälpa andra människor
Mitt första mål jag satte upp med bloggen var att få över 100 besökare. Det uppnådde jag ganska fort, så mitt nästa mål var att man skulle få upp bloggen när man googlade på gluten blogg. Det gjorde man efter ett tag, min blogg låg tillochmed höst upp på listan när man googlade ”gluten blogg, celiaki blogg, glutenintolerans blogg & recept gluten blogg” när jag var som mest aktiv
Jag känner att jag inte har så jättemycket mer att tillföra bloggen just nu. Tänk er själva, att ha skrivit över 500 inlägg om hur det är att vara glutenintolerant, det är väldigt mycket! Just nu har jag ingen inspiration att blogga, om jag bloggar vill jag att det ska vara bra, jobbade och genomtänkta inlägg, och just nu hittar jag inget att skriva om på det sättet.
Mitt nyårlöfte i år är att stressa mindre. Bloggen är sjukt rolig att driva, men den är också ett stort stressmoln för mig. Man blir ju aldrig ”klar” med att blogga, man kan aldrig bocka av det från sin att-göra-lista. Jag går i åttan, får betyg, är väldigt social av mig, tränar och pluggar. Bloggen har på senare tid blivit en sak för mycket, det är därför inläggen har kommit lite glesare. Har länge tänkt ta en bloggpaus och nu känns som om det här är den rätta stunden att göra det.
Men det här är inget slut! Det är mer som om jag avslutar den första boken i serien. Nästa bok kommer säkert ut inom kort och det kanske rent av blir film av den! – Nej, nu ska jag sluta skriva i metaforer, vad jag menar är att jag säkert kommer att fortsätta blogga nån gång. Det kanske blir imorgon, om en vecka eller om några månader. Jag har bara en liten paus. Kanske slänger in något inlägg då och då, så sluta inte besöka bloggen Det här är verkligen inte det sista ni ser av mig, jag har många stora planer, mitt nästa projekt blir troligtvis att göra en kokbok
Jag är sjukt stolt över det jag har gjort hittills. Får nästan en liten tår i ögat när jag skriver detta Men fortsätt att besöka, kolla tillbaka i arkiv och kommentera/maila mig gärna Ha det bäst, puss och kram, vi ses!
